Välkomna

En Schapendoes är en glad och livlig hund som gärna ägnar sig åt diverse aktiviteter med sin ägare.
Den är lättlärd, lyhörd och arbetsvillig. 

I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet syntes Schapendoes överallt på Hollands herdar. Hedarna uppskattade Schapendoes för deras outtröttliga vilja för att arbeta och för deras intelligens. 

Den holländska kynologen P.M.C Toepoel anses vara grundaren av rasen, mellan 1940-1945 åkte han runt i Holländska landsbygden för att samla ihop några Schapendoes för att rädda kvar den nästan utdöda rasen. Han hittade nio hundar, fyra hanar ( Noël, Oluis, Beloe och Boef) och fem tikar ( Roetje, Asta, Triza, Teddy och Ingrid). Alla våra Schapendoes härstammar från dessa nio hundar. Schapendoes tillhör den stora gruppen med långhåriga vallhundar med kraftigt pälsade huvuden och är besläktade med bearded collie, puli, polski Owczarek nizinny, old english sheepdog, briard och bergamsco.

Den Holländska rasklubben bildades 1947 och godkändes av Holländska kennelklubben 1952. Den första standarden för rasen skrevs på ett styrelsemöte 13 november 1954 och man började då att registrera alla hundar i en stambok. 1970 stängdes stamboken och efter det skrevs det inte in några hundar från okänd härstamning.  Den slutgiltiga standaren kom så sent som 1971. Men 1988 gjorde FCI om standarden och senaste reviderade standaren är från 1999. 

Schapendoes har FCI-standard nummer 313.

Schapendoes är en vallhund som användes och fortfarande används för att valla får. Schapendoes används mest för att valla fårhjordarna som finns i ensliga området i Holland vilket gör att en Schapendoes måste besitta stor uthållighet, rörlighet och snabbhet.

Pälsen är dubbel, bestående av täta täckhår med tillräcklig underull och en långa (ca 7 cm eller mer på bakdelen) ganska sträva täckhår. Den är inte slät utan lätt vågig. Uttalat lockig päls är inte tillåten. Hårstråna växer väldigt tätt ihop, de är fina och torra, men framförallt aldrig silkig. Där pälsen är lång tenderar den att stå i "tofsar" vilket gör att en Schapendoes ser mer omfångsrik ut än den egentligen är, speciellt vid bakdelen. Pälsen fäller inte, som hos många andra raser. Den yttre pälsen fälls inte ur, däremot fäller underullen mer eller mindre konstant. Den yttre sträva pälsen gör att den inte drar till sig så mycket smuts.


En Schapendoes ska inte trimmas eller klippas, och en korrekt pälskvalitet växer så att den ger ett något rufsigt/ovårdat intryck.

En ordentlig genomborstning av pälsen behövs då och då för att den inte ska bli tovig. Den döda underullen lossnar i regel vid en normal urborstning.,

Ca. en gång i månaden bör man gå igenom hunden grundligt. Tänderne ska rensas mot tandsten, och klorna klippas, om de är långa. Likadant bör för tät hårväxt i öronen hållas efter eftersom för mycket hår där kan skapa problem.


Följ oss här.

Välkomna